Allmänt, Event

Mr. & Mrs. Griffith

Tisdagen den 27:de juni (2017) gifte jag mig med Joe. Det blev vårt officiella bröllop där vänner och familj var inbjudna. Vi hade en borgerlig vigsel samt middag på det vackra Teleborg Slott. Jag valde att låna ut min kamera till en av mina bästa vänner, Hanna. Hon fick kameran färdiginställd av mig och tog en hel del bilder. Dagens inlägg innehåller en del av hennes bilder. Vi anlitade även en bröllopsfotograf, men hennes bilder kommer senare. Ni kanske också märker att min blogg faktiskt ser väldigt annorlunda ut? I och med att jag har bytt efternamn i samband med giftermålet har jag valt att ändra alla mina hemsidor. Min portfolio är fortfarande under konstruktion, men bloggen är i princip färdig. Inom kort kommer jag även att flytta min domän men denna länken lär dirigera om er till den nya.

Så hur var dagen? Den var väldigt magisk men också hektisk. Både jag och Joe är ganska introverta och valde därför att ha ett mer intimt bröllop med närmaste familjen och bästa vännerna. Därför hade bröllopet bara 15 gäster, men det kändes perfekt för oss. Alla hann prata med varandra och det var en väldigt mysig stämning.

På morgonen mötte jag den superduktiga Lydia från Singoalla Bröllop & Fest. Hon mötte mig på mitt dagsrum på slottet, rum nummer 9.

Lydia hade med sig min klänning samt redskap för håruppsättning och smink. Vi började givetvis med håret. För mig var det ett tålamodstest att sitta där i två timmar medan Lydia fixade till mitt hår. Man kan inte göra så mycket eller titta på något under tiden eftersom huvudet måste sitta still. Det var väldigt mycket hårsprej i luften också! Efter håret var det såklart dags för smink. Min mamma var med i rummet och hon var ganska petig. Trots detta gick det väldigt bra med sminket.

Detta var första gången jag hade på mig lösögonfransar. Det kom lite som en chock eftersom fransarna var så tunga. Jag blev dock van vid känslan efter en stund men jag skulle nog inte vilja ha på mig lösögonfransar igen.

Att få på sig brudklänningen var lite av en komplicerad process. Klänningen kom i två delar: en tung och vit klänning som var ganska enkel och lågt skuren i ryggen, samt en spetsjacka med stenar och brodyr och kedja vid ryggen. Givetvis fanns det en mellanstor slöja med matchande stenar. Jag fick även ha en speciell BH som klistrades på vid bysten som inte syntes vid ryggen. Det var väldigt ovant och jag fick fråga om hjälp med den vilket var lite pinsamt, men när allt satt på så gick det bra.

Fotografen dök upp under stylingen. Hon heter Emma Bourne och jag tycker att ni borde kika på hennes hemsida. Hon tar fantastiska bilder! Förutom Emma så dök även min vackra bukett upp under stylingen. Den innehöll vilda blommor som t.ex. tistlar. Jag hade egentligen tänkt ha en bukett med silkesblommor men Emma rekommenderade äkta blommor och jag är så glad att jag lyssnade på henne. Blommorna var så vackra. Man såg även på Emma att hon var nöjd med blomvalet.

De enda smyckena jag hade på mig den dagen var ett par örhängen som glittrade minst lika mycket som stenarna på min klänning. Det var ett elände att välja ut dessa för att jag och min mamma hade väldigt olika smak i smycken. Jag ville låta mamma välja en del av mina grejer på min stora dag men samtidigt fick det inte gå över mina önskemål. Det var dock inte svårt att kompromissa för mamma gillade det som blänkte mest!

Mamma passade på att styla sig i samma rum också. Det gjorde Hanna med. Mamma hade på sig de smyckena hon hade när hon gifte sig med pappa. Jag tyckte det var underbart och romantiskt. Hon hade även en klädsel som var helt röd, vilket jag tyckte var väldigt passande. Röd är min favoritfärg och i Bangladesh är brudens kläder oftast röda. Det blev en väldigt bra kombination!

Innan jag gick ner till ceremonilokalen tog Hanna några sista bilder på mig som fröken Akhter. Jag är så tacksam över att hon var där och hjälpte oss hela dagen.

Efter vigseln råkade jag och Joe klanta oss lite. Vi glömde att vi skulle skriva på papper så vi bara marscherade ut ur salen. Folk tyckte det var riktigt roligt. Jag antar att vi får bjuda på den lilla missen.

Pappa fick springa efter oss och leta upp oss så att vi skulle komma tillbaka för att skriva på. Han visste inte riktigt var vi var på slottet men han blev väldigt glad när han till slut hittade oss.

Vi gick raskt fram mot vigselförrättaren men vi skrattade hela vägen dit för det var ju rätt pinsamt. Fast så mycket brydde vi oss inte sen utan det var mest vid tillfället eftersom vi var så beredda på att inget skulle gå fel. Nu när jag skriver detta sitter jag och flinar åt det själv.

Därefter skrev vi på pappret som intygade att vi var man och hustru. Jag fick skriva på med mitt nya namn: Moumita Griffith. Det har ännu inte riktigt satt sig eftersom namnet är lite av en kulturkrock men om en vecka tror jag att det blir perfekt. Joe skrev på som vanligt och sen fick vi även ha några vittnen. Våra vittnen var mina föräldrar och Joes mamma. Sist fick vigselförrättaren skriva på själv och ge oss ett vigselintyg med Växjö Kommuns stämpel.

Efter vigselns faktiska slut var det dags för gratulationer, d.v.s. kramkalas. De flesta var lite fnissiga eftersom vi hade glömt pappret.

Efter alla gratulationer gick jag och Joe till dagsrummet för att vila fötterna. Under den tiden gick alla gäster ut och ställde sig nedanför slottstrappan. Det blev lite mingel där medan de fick vänta på oss.

Hanna tog en jättefin bild på min bror medan hon väntade på oss. Min stackars bror var verkligen en ängel den dagen. Han sprang upp och ner för alla trappor för att hjälpa alla gäster och packade ner alla presenter åt oss. Han hyrde en konvoj åt oss också för att köra hem oss.

När vi äntligen kom ut insåg jag att brudklänning och trappor inte gick ihop. Vi fick gå med armarna i krok så att jag skulle kunna hålla klänningen hela vägen ner. Vi fick stanna några gånger också för att Emma skulle få alla möjliga sorters bilder.

Därefter lånade Emma oss en timme för att ta porträttfoton. Det var väldigt spännande för vi var inte vana vid att stå framför kameran, men Emma var riktigt duktig och fick oss båda att släppa loss. Jag ser verkligen fram emot hennes bilder. Smakproven har varit väldigt lovande som ni säkert har sett om ni följer mig på sociala medier.

Efter plåtningen kom vi tillbaka till slottet där gästerna hade fått mingla en stund och dricka bål. Emma tog några gruppfoton med alla innan hon lämnade oss. Därefter var det dags för middagen. Vi hade en trerättersmeny som uppskattades väldigt mycket. Allt var vegetariskt och min mamma fick även sockerfria desserter eftersom hon hade diabetes. Bordsdukningen anordnades av slottet och det kändes verkligen regalt.

Middagsgästerna var nöjda med maten och det var glada miner överallt. Vi hade bordsplacering så att gästerna skulle kunna sitta på ett sätt som fick dem att känna sig välkomna. De som inte ville prata engelska så mycket fick sitta tillsammans medan de som enbart kunde engelska fick en annan ände av bordet. Det löste sig väldigt bra så det var ett glatt humör hela tiden. Tyvärr hade vi gäster som kom från Stockholm och Kanada som inte kunde stanna hela tiden ut så lite då och då var folk tvungna att hålla koll på busstider.

Sist men inte minst fanns det en bröllopstårta också. Tårtan bakades av Hennings Konditori här i Växjö. Vi fick tre smakprover i förväg och valde den godaste. Det var en skogsbärstårta med marsipantäcke. Den var i princip som en prinsesstårta med skogsbärssylt och skogsbärsgrädde istället för det vanliga.

Vi skar det första snittet i tårtan. Därefter serverade slottspersonalen tårtan åt oss. Det blev väldigt mycket över så vi fick ta med oss lite tårta hem.

Efter tårtan började gästerna bege sig hemåt. Vår konvoj hade lite problem så vi fick vänta på slottet i en timme till. Bärgaren fick komma och ladda upp bilbatteriet som hade dött. Därefter körde min bror hem oss och dagen var officiellt över. Eller, tja, Joe fick dra ut alla hårnålar jag hade vilket tog två timmar, men sen var det över!

Vårt bröllop var verkligen oförglömligt. Det var litet men alla de människorna jag brydde mig om var där. Det kändes romantiskt och magiskt och slottet var verkligen perfekt för oss. Emma var fantastisk. Vi kunde inte ha haft ett bättre bröllop för oss. Det var en minnesvärd dag, inte bara för oss, men även för våra gäster. Vi vill tacka alla som varit med oss. Dagen var verkligen en gåva. Sist men inte minst vill jag tacka min själsfrände Joe. Jag kunde inte vara lyckligare än vad jag är nu. Jag är verkligen stolt över att kalla oss Mr. & Mrs. Griffith.

6 thoughts on “Mr. & Mrs. Griffith

  1. Stort grattis till dig och Joe! Va fina ni är och önskar er allt gott!

    Caroline fd klassföreståndare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *